~Nakenbad~

..där jag är...

......

I det gula huset ska brännbart och matavfall slängas. Bakom det gula står ett blått hus. Där ska återvinningsbart material slängas.

Gammelfolkets rutiner har förändrats. Farfar störs av att dessa hus inte harmoniserar med bostadshusen. Han har inte sett dem i verkligheten. Gumman och jag diskuterade vad som skulle slängas vart. Det är rörigt för henne. Sopnedkastet utanför ytterdörren är igenbommat. För att farfar skulle hänga med i snacket så fick jag bege mig ut och fotografera sophusen. Nu vet han vad vi pratar om. Jag kan se att en del av sopberget kommer bo lite för länge i de gamlas lägenheter innan de hamnar på tippen. För att man inte orkar ta sig ut eller inte förstår den nya hanteringen. Eller både och. Det behövs stöd och hjälp...



.......

Intill Café Färgargården...

Mål - morgonpromenad. Förberedelser är viktigt.

Ta fram bekväma kläder och skor kvällen innan. Nu börjar en lättklädd säsong. Behövs inga tyngre grejer. Häng kläderna på en krok i badrummet (där du gör din morgontoalett), där ska de alltid hänga, när du inte använder dem. Ställ skorna prydligt i skostället.

På morgonen när du går upp så sätter du på kaffe/te och går sen och kissar. (Det går bra att göra i omvänd ordning) När du är klar på toaletten så tar du av dig nattlinnet/pyjamasbyxorna och tar på promenadkläderna. (Sover du naken så blir allt mycket enklare). Du behöver inte tvätta dig före promenaden. Inte ens borsta tänderna. Hygienen tar du hand om efteråt - en härlig uppiggande dusch! På med kläderna bara. Drick kaffe. Sitt inte och vänta på vad dagen har att erbjuda. Ta för dig! Du bestämmer vindriktning. Ge dig själv frisk luft och motion. Det är du värd!

(glöm inte ta på skorna i ivern)

Är du rädd för att möta någon, en tjatig granne, som kanske vill prata bort en stund? Inte så kul med oborstade tänder då kanske. Då är lösningen ett par stavar. Vilken idiot som helst kan då se att du inte är intresserad av skitprat. Du tränar! Men, det är klart...har du tänkt förfölja nån goding och kanske låtsas snubbla på stavarna när du kör om? Borsta tänderna!





...........

Jag hade ingen lust att gå direkt hem efter jobbet idag. Det blev en promenad runt Åbackarna i eftermiddagssolen. Utan stavarna. Det tog kring 40 minuter. Det är mer blått än grönt i backen just nu. Rhododendronlunden blommar och knoppar. Fladdermusholkarna såg ut att behöva restaureras en smula. Jag rekommenderar promenader med kamera. Det blir liksom intervallträning kan man säga. Sånt är bra har jag hört. Gå raskt och spana i naturen, stanna och fotografera, gå raskt, stanna och fotografera...










................

Jag har startat dagen med en kopp kaffe och sen 30 minuters stavgång i Folkparken. Skönt, men kallt om fingrarna. Jag gillar den här statyn. Jag försökte hitta nån skylt som kunde berätta något om katten. Hittade inget. Jag gick väl i sömnen. Har googlat lite. Inte mycket info där heller. Mystisk katt...lite lik mig...










.................

Bilderna från utställningen om Hästmannen är till salu för allmänheten. Fotografens önskan är att de ska bli lika populära som "Det gråtande barnet"? Hur har gubben lyckats gömma sig i ett stort hölass helt på egen hand? Sittandes på en cykel. Ser han nåt över huvud taget?





Bilden nedan skapar många frågor. Är det så här Hästmannen intar sin föda? Vad vill fotografen förmedla? Gubben kan lika gärna vara Komannen eller Skogsmannen i mina ögon. Fotografen har velat förstärka artistnamnet "Hästmannen"? Efter att ha tagit del av fotografens/filmarens egna berättelser så andas den här bilden förnedring i mina ögon. Om det är så att museumet i Eksjö har sett samma sak som jag, så förstår jag att man har sagt blankt nej till att visa utställningen.
Ingen av bilderna/händelserna finns med i dokumentärfilmen...

Jag har samlat mina tankar kring dokumentärfilmen om Hästmannen. En hyllad man, enligt filmskaparen, som säljer Hästmannens liv på film och utställning på museum. Det är sant.

Men, vad är det man hyllar? Jag mår lite illa. Den mannen har slitit och lidit. Från början var de tre på gården. Mamman mjölkade kossorna, pappan och Hästmannen skötte resten. Det var bättre då, säger gubben själv. Sen blev han ensam om att sköta allt på gården. Det man tydligt kan se är att han har försummat sin kropp och hälsa. Gubben har haft fullt upp med att sköta gården, med antika redskap. En stor bedrift. Han måste ha haft tandvärk. Vi vet att han har förfrusit sina fötter i huset där han bor. Vi vet att han har levt på sitt hembakade rågbröd och havregrynsgröt med vatten till istället för mjölk. Enda sällskapet var en mus på bakbordet (plus filmkameran), och hästarna och korna.

Tror man att han har njutit av allt detta? Han kanske har upplevt att han inte haft nåt annat val än att hålla gården igång? Hans plikt? Det har inte funnits några andra alternativ? Han har inte haft tid eller förmåga att se andra lösningar?  Är det så här vi andra vill att livet ska se ut? Flickan som tillbringade mycket tid på gården när hon var liten säger i filmen; han skulle ha behövt hjälp med att köra hö. Hon såg att han inte orkade. Vad är det filmskaparen vill berätta egentligen? Vaddå bondekultur? Ska man bevara detta till vilket pris som helst? På bekostnad av tänder och fötter?

Hästmannen var på ett café i Valdermarsvik för några veckor sen. Han fick frågan hur han upplevde uppståndelsen kring sin person. Gubben sa att det bara var trevligt, för han hade aldrig träffat så många trevliga människor annars. På filmskaparens hemsida kan man läsa om ålder och vikt på gubben. Vad vill man med detta?

När jag läser texten nedan, som är hämtad från Hästmannens hemsida och skriven av filmskaparen så mår jag inte mindre illa. En musunge som springer på bakbordet...en kulturyttring värd att bevara?

citerat hastmannen.com:

"EN OLOGISK OBEGRIPLIGHET:
Hur kommer det sig att INGET museum i hans närområde är det minsta intresserade av utställningen?
Kan någon av er förklara detta?

Hans eget museum i Eksjö t ex, endast 15 kilometer från Stig-Anders egen gård, sa blankt NEJ! Kulturskymning och skandal säger jag! Utställningen duger i Norrköping men inte i lilla Eksjö. Förklara det, den som kan? Jantelagen eller skäms de över en liten musunge i köket? Eller tycker de inte att detta är en kulturyttring som är fin nog? Bondekultur.

Jag kommer att filosofera mer över detta ämne i en kommande nyhet som kan bli frän. Men redan nu behöver jag hjälp av er som beundrar Hästmannen och vill att fler ska få möjlighet att njuta av denna utställning av högsta internationella klass."











.....................

Jag tänkte jag skulle ha skickat in denna bild till NT:s "läsarnas bilder". Säkert 5 kg. Lite godis till folket.
Min tro var att vi skulle hem till mamma och äta middag i helgen. Det är pratats om att familjen ska träffas. Jag har jobbat så jag har inte haft nån koll på planerna. Jag ringde hem till syster igår och skulle fråga när vi skulle dit. Syster jobbade.  Vi ska inte till eran mamma, svarade min systers samboa, vi ska till dej. Hopps! Vad trevligt. Då blir det inget firande med den delen av familjen förrän annandagen. Om jag ska ha 10 personer på middag så vill jag helst veta det före en dag innan. Det var ingen som hade tänkt på det. Jag fick ju mitt firande hos gammelfolket igår. Är mätt än. Sonen är på väg till sin farmor med pappan. Jag ska bege mig ut å cykeltur till käre far på landet. Få lite sol på näsan. Glömde lägga in en bild i gårdagens blogg om gammelfolket. Den kommer här...

 

Jag fotade dessa röda knölar igår. Visade bilden för gammelfolket. De har odlat och greja i trädgården i alla år. Ända tills olyckan hände. Mercan voltade vid Coop. De hängde upp och ner i bilen. Farfar bröt nacken. Troligtvis hände det när han knäppte av sig bältet innan räddningstjänsten kom. Hans huvud slog i taket. Det är snart 5 år sen. Han är på fötter, men stelopererad i nacken. Farfar såg direkt att det var rabarber på bilden. Gumman också. Jag har rabarber i skåpet, sa gumman. Hon gick till skafferiet och hämtade för att visa. Det hon tog fram var inte rabarber. Det var en bukett selleri. Väldigt likt rabarber. Gumman sa att det stod rabarber på skylten ovanför sellerin. Coops frukt- och gröntpersonal borde skickas på kurs. Men, det går ju lika bra med selleri...

Påskkaffe hos farfar och gumman. Kaffe - det var vad jag trodde.
En kelsjuk kisse kråmade sig utanför porten. Ett mysigt välkomnande.
Jag tog några fotografier så att gammelfolket skulle få se lite av livet utanför huset.
De älskar katter.





"Påskkaffet" bestod av ett digert påskbord. Jag hade precis innan jag kom dit ätit en mastig påskbuffé.
Min tro var att jag skulle dricka kaffe, titta på dokumentärfilmen om Hästmannen och sen åka hem och göra smarriga räkmackor. Jag teg om den saken. Gammelfolket överraskar. "Vi skulle ju ändå äta". Det var som förr i tiden när de orkade ha middagsbjudningar. Bara jag i min familj var bjuden på denna "hemliga" måltid.
Förrätten - cocotter med lax och västerbottenost. Gott! Efter den var jag tvärmätt...



Till pajer, sill, ägg, fem sorters ostar, helg skinka, bröd m.m. drack vi ett glas vin och tog en nubbe.



Till kaffet dukade gumman fram kladdkaka värd namnet, mandelkubb och pepparkakor.
Jo, nu har jag ätit en räkmacka också...




................

Tidigt imorse. Jag kände mig ganska ensam på gatorna i stan. Min cykelfärd gick förbi mordplatsen. Mitt mål var OK-macken på Hagebygatan. Jag stannade till. Sände en tanke till barnen som mist sin pappa. En tanke till kvinnan som mist sin make. Lokaltidningen skrev att han var en mycket omtyckt man. Jag tänkte på vad tidningarna skulle ha skrivit om han inte hade varit det. Är människoliv olika värda?
Macken var stängd. Öppnade inte förrän kl 8. En lapp från polisen mötte mig vid dörren. Jag fick cykla vidare mot nästa mål...










.......

Närmar mig solen försiktigt...kavlar upp bit för bit...
Precis ovanför strumpresåren ser du mitt ben...
under den vita byxan. Kan vara svårt att urskilja...








........

 

Jag vet inte när hon använde cykeln senast. Minst 8 år har min dotters svarta mountainbike stått i cykelstället. Punktering på båda däcken. Vet förresten inte om man kan kalla det däck längre. Rostig kedja. Växel- och bromsvajrar hängde löst. Smutsig! Ramen har klarat sig utan rostskador. Den har varit stulen en gång också. En fastighetsskötare hittade cykeln i en knarkarkvart på Kungsgatan, lämnade in den hos polisen med en förhoppning om att bli dess nya ägare. En vecka innan det ofrivilliga ägarbytet så ringde vi och kollade på hittegodset. Så kom cykeln hem igen.

 

Skrota eller vårfixa? Det var gårdagens uppdrag att kolla upp. Jag började med att spola av skiten, innan jag gick till cykeldoktorn för att få en diagnos. Han började med att knacka på ramen. Däcken blev utdömda. Kostnad 250kr/st för ett byte. Övriga åtgärder ska han ha 200 kr för (billigt). Alltså - summa 700 kr för att få en körduglig cykel. Jag protestera lite. Man kan ju köpa en ny cykel för runt 1000 kr. Javisst, svarade doktorn, men då får du ganska snart lägga ut 2000 kr på reparationer också. Samtidigt som han sa att jag får aldrig en sån här cykel för några 1000 kr. Det är bra kvalité. Jag har en cykel. Så jag försökte med att sälja cykeln till reparatör'n. Näpp. Det gick inte heller. Han hade fullt med cyklar på lager. Och trångt i den lilla butiken.

 

Cykeln ska jag hämta efter påsk. Kanske säljer jag den vidare. Eller så tar sonen hand om den. Jag är imponerad över mitt sifferminne, som jag inte har nåt. Lyckades öppna kombinationslåset på andra försöket...

.......

Konstnär: Naturen
Plats: Folkparken Norrköping
Fotograf: lepracia



......

Här bor hon numera. Nedanför Pronova. I bakgrunden på andra sidan strömmen - Arbisteatern.
Till höger ligger Campus.

......

......

Dagens middag. Köttbullar i gräddsås med torkade trattisar.

Dagens aprilbus. Diskussioner och gissningar pågår. Vart det ska sluta vet vi kanske på fredag. He he...