~Nakenbad~

Jag har samlat mina tankar kring dokumentärfilmen om Hästmannen. En hyllad man, enligt filmskaparen, som säljer Hästmannens liv på film och utställning på museum. Det är sant.

Men, vad är det man hyllar? Jag mår lite illa. Den mannen har slitit och lidit. Från början var de tre på gården. Mamman mjölkade kossorna, pappan och Hästmannen skötte resten. Det var bättre då, säger gubben själv. Sen blev han ensam om att sköta allt på gården. Det man tydligt kan se är att han har försummat sin kropp och hälsa. Gubben har haft fullt upp med att sköta gården, med antika redskap. En stor bedrift. Han måste ha haft tandvärk. Vi vet att han har förfrusit sina fötter i huset där han bor. Vi vet att han har levt på sitt hembakade rågbröd och havregrynsgröt med vatten till istället för mjölk. Enda sällskapet var en mus på bakbordet (plus filmkameran), och hästarna och korna.

Tror man att han har njutit av allt detta? Han kanske har upplevt att han inte haft nåt annat val än att hålla gården igång? Hans plikt? Det har inte funnits några andra alternativ? Han har inte haft tid eller förmåga att se andra lösningar?  Är det så här vi andra vill att livet ska se ut? Flickan som tillbringade mycket tid på gården när hon var liten säger i filmen; han skulle ha behövt hjälp med att köra hö. Hon såg att han inte orkade. Vad är det filmskaparen vill berätta egentligen? Vaddå bondekultur? Ska man bevara detta till vilket pris som helst? På bekostnad av tänder och fötter?

Hästmannen var på ett café i Valdermarsvik för några veckor sen. Han fick frågan hur han upplevde uppståndelsen kring sin person. Gubben sa att det bara var trevligt, för han hade aldrig träffat så många trevliga människor annars. På filmskaparens hemsida kan man läsa om ålder och vikt på gubben. Vad vill man med detta?

När jag läser texten nedan, som är hämtad från Hästmannens hemsida och skriven av filmskaparen så mår jag inte mindre illa. En musunge som springer på bakbordet...en kulturyttring värd att bevara?

citerat hastmannen.com:

"EN OLOGISK OBEGRIPLIGHET:
Hur kommer det sig att INGET museum i hans närområde är det minsta intresserade av utställningen?
Kan någon av er förklara detta?

Hans eget museum i Eksjö t ex, endast 15 kilometer från Stig-Anders egen gård, sa blankt NEJ! Kulturskymning och skandal säger jag! Utställningen duger i Norrköping men inte i lilla Eksjö. Förklara det, den som kan? Jantelagen eller skäms de över en liten musunge i köket? Eller tycker de inte att detta är en kulturyttring som är fin nog? Bondekultur.

Jag kommer att filosofera mer över detta ämne i en kommande nyhet som kan bli frän. Men redan nu behöver jag hjälp av er som beundrar Hästmannen och vill att fler ska få möjlighet att njuta av denna utställning av högsta internationella klass."











.....................