Svältande barn



Ärligt talat så förstår jag inte varför miljontals barn i världen behöver svälta i dagens läge.
Olika hjälporganisationer gör reklam för insamlingar. Vart tar pengarna vägen? Välbeställda länder kastar mat. I andra länder dör folk av svält. Kan man få se en mätt unge på bild eller film nån gång?
Man är sig själv närmast. Bara vi har mat? Jag tycker att det borde kunna organiseras större.
Skicka mat istället för soldater.









.

Jag är en sån...



"...hon är en person som behöver frihet, en "regnbågsmänniska" som flyttar sig hela tiden när man försöker nå henne..."

Det här är en beskrivning av en annan kvinna. Läst på aftonbladet.se. Jag kände mig träffad.

Jag tycker om regnbågar. Körde bil under en sån för en tid sen. Häftig upplevelse. Det var som att åka under en bro. Vips så var den borta. Är annars van att se regnbågen blekna i sakta mak. Innan jag körde under bågen såg jag den gå ner framför skogsbrynet. På andra sidan vägen gick bågen ner på en åker. Så nära...








.

Argbiggan Eva Gabrielsson



Stieg Larssons sambo kastas mellan vrede, indignation, förtvivlan och panik. Det kan man läsa i Expressen. Det är Evas egna ord ur hennes bok om livet med Stieg. Hon är arg. Det kan man förstå?

Fast hon var arg av sig redan innan Stieg dog. Rent av vansinnig på Stieg för att han åt frukost och lunch ute, istället för att ta med matlådorna som hon hade gjort. Vansinnig var det ord Eva själv använde i en talk-show som jag såg på tv häromdagen. Hon gjorde lådor varje dag, sa hon. Att hon inte gav upp? Eva gjorde klart för tittarna att det var minsann hon som höll ställningarna för att allt skulle flyta på. Nu vill hon ha allt eller inget.

Detta ord "vansinnig" relaterat till Stiegs "brott" räckte för mig för att förstå hurdan Eva är som person.

Jag kanske är för snabb att döma.











.

Vill du bli sponsor? Projekt träning påbörjad...


Jag vann ett träningskort till ett av stadens gym. Klippkort 10 gånger.
Det var ett tecken. Nu är det hög tid. Jag letade fram min sport-bh. Resåren verkar okej trots att den legat i byrålådan i säkert fem år. I väntan på rätt tillfälle. Så återstod resten av utrustningen. Skor utan svart sula och byxor. Och sen mod att ta mig till gymmet.

Hela eftermiddagen har gått åt till att leta grejer. Jag åkte ut till Maxi här i Norrköping. Där finns både Intersport och Stadium. När jag tidigare har varit i dessa butiker i city, i andra inte lika brådskande ärenden, så har det snabbt dykt upp serviceminded personal. Men, ingen visade sitt intresse när jag idag letade efter indoor-skor. Provade några par, men det kändes inte rätt pris(runt tusenlappen) eller bra på foten. Jag gick en bra stund i båda butikerna utan att se nån personal som ansvarade för fotbeklädnad. Det var fler än jag som önskade hjälp. Klockan 17 hade jag tid hos sjukgymnasten på träningsstället för att gå igenom maskinerna och få ett träningsschema. Gick lite vilsen och stressad runt och tittade på väggskohyllorna. Kollade efter byxor också. Tyckte att det var lite dyrt. Hittade ett par för 249 kronor. Köpte inte. Tänkte att jag går runt och kollar lite i övriga klädbutiker.

På Cubus hittade jag ett par perfekta byxor som passar för träning. 79 kronor. Och ett par byxor till i hemmamysplysch. Härligt röda för 74 kronor. Inte nog med det en svart fest-top med puffat spetstyg i ärmen för 49 kronor. Summa 202 kronor. Allt på rea. Vilken jäkla tur att jag inte förhastade mig i specialbutikerna för sport och fritid. Sen gick jag in på Ica och besökte deras skoavdelning, Den hade krympt till i princip ingenting. Fanns inga träningsskor. Gick vidare till Skopunkten. Där hittade jag skorna som passade både foten och plånboken. 249 kronor. Passade på att köpa det andra paret skor för halva priset. Hittade en nätt festsko som var nedsatt till 99 kronor. Och sen halva priset på det. En femtilapp.

Nöjd med mina inköp. Jag kom i tid till gymmet. Kände mig väldigt obekväm till en början. Det är ett stort projekt när man varken har rutin eller utrustning. Sjukgymnasten tog hand om mig på bästa sätt. Lugn och sansad. Jag måste gå till honom en gång till innan han släpper mig lös på vikter och maskiner. Det är bra. Viktigt att göra rätt från början. Sen undrar jag om jag hade behövt köpa skor egentligen. Två stycken, ett par, tränade barfota. Fast det känns fräschare med skor på förstås.

Funderar på om jag ska söka sponsorer. Det är stort det här...för mig...










.

RSS 2.0