Strykrädda hundar


Jag mötte grannfrun. Vi har samma vattenledning, som läckt hos grannen högst upp. Jag frågade henne hur länge vi egentligen har haft detta renoveringskaos. Tre månader, svarade hon. Oj, är det så länge? Hon var inte nådig.

Hyresvärden har fått x antal klagomail från henne. Hon har gått med i hyresgästföreningen med fart. Hon har sparat vartenda kvitto på extra utgifter som hon haft på grund av att köket inte har varit en så speciellt trevlig plats att laga mat på. Hon har köpt färdig mat. (jag har haft Linas matkasse) Under en fjortondarsperiod har vi fått diska i badrummet.

Vi har fått brev från hyresvärden där dom begär in fakturor på elräkning i tre månader. Jag lämnade in dem igår. Grannfrun hade fått ersättning redan förra månaden. Hon har legat i. Frågan är om det är så att den som gapar högst och mest får högst ersättning? Kanske ska sjunga upp jag med...

Jag har "tjatat" mig till ett nytt golv i lilla toa. Det fanns inget behov att byta i just min lägenhet. Men, nu har man lagt klinkers på det gamla golvet. Det gick ju bra det med. Hantverkarna kan ta egna beslut utan hyresvärdens medgivande. Jag har "tjatat" mg till att få byta ut perstorpsskivan på den stora köksbänken, till en likadan som man har satt på den lilla. Det har jag blivit lovad. Det skulle bli en bit över. Återstår att se om det sker.

Nu förstår jag varför hantverkarna ser ut att gå med svansen mellan bena...
Inget har gått enligt planerna. Grannfrun är ett symtom på det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0