Fader vår som...



Vigseln avrundades med en gemensam bön. Det var första gången jag bad "Fader vår" med ett vinglas i handen. Kommer säkert aldrig hända igen. En unik händelse. Ett tu tre så hade jag ett champangeglas i den andra handen. Vi skulle skåla för brudparet. Sen blev det mingelmat och prat med kända och okända. Gamla bloggkompisar från dagbokskrivarbegynnelsen slutet 1900-tal. Roligt att mötas igen och jag hoppas det blir fler träffar framöver.

Alltså, Igår var jag på ett bröllop i ett radhus i Skarpnäck. Idag två ringmärkta män som nu befinner sig i Miami, början på bröllopsresan.

Jag kom hem med tåget inatt kl 01.30. Cyklade från stationen och hem till min gata. En härligt ljummen natt. Imorse blev jag väckt av att golvläggarna bröt loss tröskeln i köket. Somnade om en stund fram till 10. När rörmokarn kom och skulle koppla loss tvättmaskinen i köket så hade jag så mycket värme och kärlek kvar i hjärtat från gårdagen, och var lätt förvirrad av trötthet, så han fick en kram. Jisses. Jo, vi känner varandra sen förut. Han la en arm om mig sist han var här. En go prick. Blir glad när jag ser honom. Och han talar med sin närvaro om att snart är detta renoveringsspektakel som pågått sen i januari snart till ända. Tack gud! Amen, utan ett vinglas i handen.



.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0