~Nakenbad~

Jag vann ett träningskort till ett av stadens gym. Klippkort 10 gånger.
Det var ett tecken. Nu är det hög tid. Jag letade fram min sport-bh. Resåren verkar okej trots att den legat i byrålådan i säkert fem år. I väntan på rätt tillfälle. Så återstod resten av utrustningen. Skor utan svart sula och byxor. Och sen mod att ta mig till gymmet.

Hela eftermiddagen har gått åt till att leta grejer. Jag åkte ut till Maxi här i Norrköping. Där finns både Intersport och Stadium. När jag tidigare har varit i dessa butiker i city, i andra inte lika brådskande ärenden, så har det snabbt dykt upp serviceminded personal. Men, ingen visade sitt intresse när jag idag letade efter indoor-skor. Provade några par, men det kändes inte rätt pris(runt tusenlappen) eller bra på foten. Jag gick en bra stund i båda butikerna utan att se nån personal som ansvarade för fotbeklädnad. Det var fler än jag som önskade hjälp. Klockan 17 hade jag tid hos sjukgymnasten på träningsstället för att gå igenom maskinerna och få ett träningsschema. Gick lite vilsen och stressad runt och tittade på väggskohyllorna. Kollade efter byxor också. Tyckte att det var lite dyrt. Hittade ett par för 249 kronor. Köpte inte. Tänkte att jag går runt och kollar lite i övriga klädbutiker.

På Cubus hittade jag ett par perfekta byxor som passar för träning. 79 kronor. Och ett par byxor till i hemmamysplysch. Härligt röda för 74 kronor. Inte nog med det en svart fest-top med puffat spetstyg i ärmen för 49 kronor. Summa 202 kronor. Allt på rea. Vilken jäkla tur att jag inte förhastade mig i specialbutikerna för sport och fritid. Sen gick jag in på Ica och besökte deras skoavdelning, Den hade krympt till i princip ingenting. Fanns inga träningsskor. Gick vidare till Skopunkten. Där hittade jag skorna som passade både foten och plånboken. 249 kronor. Passade på att köpa det andra paret skor för halva priset. Hittade en nätt festsko som var nedsatt till 99 kronor. Och sen halva priset på det. En femtilapp.

Nöjd med mina inköp. Jag kom i tid till gymmet. Kände mig väldigt obekväm till en början. Det är ett stort projekt när man varken har rutin eller utrustning. Sjukgymnasten tog hand om mig på bästa sätt. Lugn och sansad. Jag måste gå till honom en gång till innan han släpper mig lös på vikter och maskiner. Det är bra. Viktigt att göra rätt från början. Sen undrar jag om jag hade behövt köpa skor egentligen. Två stycken, ett par, tränade barfota. Fast det känns fräschare med skor på förstås.

Funderar på om jag ska söka sponsorer. Det är stort det här...för mig...










.