~Nakenbad~

Jag fick svar på mitt första långa mail. "Tråkigt det som hände med medicinen. Gun får nu sköta sin medicin själv, om det går. Hon har fått sin medicin" Ungefär så. Jaha...

Jag svarade:

Hej enhetschefen!

Är det här din återkoppling på mitt första långa mail? Det var mer än tråkigt det som hände i onsdags. Det var den händelsen som skapade merarbetet - Misstänksam gumma och oroliga anhöriga. Vi har som anhöriga försökt stötta gumman, och kanske hitta andra lösningar än det röda skrinet. Lösningar som inte upplevs så kränkande för Gun. Och det betyder inte att vi försöker ställa någon mot väggen.

Jag ställde en fråga till dig. Vad gör vi? Då menade jag att vi tillsammans hittar en lösning, kanske en annan än den med det låsta skrinet i gummans åsyn. Jag trodde att vi skulle föra en dialog om den saken. Min syster hade börjat  lite smått att "brainstorma" med en personal i torsdags. De två tyckte att gumman nog behövde stöd med medicinen ett tag till bl a för att Roland nu inte finns mer, gumman har sorg. Jag har inte ifrågasatt (inte nån annan heller) varför Gun inte får ta sin medicin själv, jag har bara förmedlat hennes upplevelser och jag vet  att det här är ett etiskt dilemma.

Ni har nu kommit fram till ett beslut att gumman får sköta det själv. Enkel lösning. Det kan fungera. Vi får hoppas på det. Om det inte funkar - Vill du att vi anhöriga ska vara delaktiga och försöka få tillvaron för Gun så bra som möjligt så går det bra att ta kontakt med oss. Gärna telefonkontakt.

Mvh lepracia



Och när jag hade skickat mailet så ringde min syster. Precis nu. Hon hade fått samtal från hemtjänsten ikväll. Medicinen är borta. Gumman säger att hemtjänsten har den. Syster ska dit och leta imorgon...










neverending story...