~Nakenbad~

Det var inte direkt oväntat. En del av mitt jobb. I det här fallet gick det lugnt och stilla till. Sängliggandes och frånvarande i en vecka. Ingen oro. Inga långa andningsuppehåll som varnade om att det snart var dags. Benen marmorerades och sen drog han två djupa andetag innan livet slocknade för gott. Han låg med helt öppna ögon. Det var som att blicken klarnade. Som om att han var vaken och tittade på oss. Någon försökte sluta ögonlocken. Men, de åkte upp igen. Man gav upp. Anhöriga var på väg för att ta ett sista farväl.

Vi gjorde honom iordning. Rakade och tvättade. Bytte kläder och sängkläder. Tände ljus och lade en blomma vid hans händer som vilade på magen. Jag bestämde mig för att göra ett sista försök att sluta ögonen. Jag fick hålla fast ögonlocken med mina fingrar en stund. Det funkade. Anhöriga kom och tog farväl. De var nöjda med omvårdnaden mannen hade fått hos oss.

En kvart senare stod jag i köket och gjorde kålpudding som övriga boende skulle ha till kvällsmat.





.