Öppet brev till störiga grannar
Hej kära grannar!
Jag skriver ett par rader istället för att ringa på dörren. Det gör jag för att det inte ska uppstå missförstånd eller att ni ska tro att jag är arg på någe vis. För det är jag inte. Jag har heller ingen lust att klaga till hyresvärden. Vi vet att huset är lyhört. Jag tar hänsyn till det. Man måste få leva och bo.
Idag söndag 18/4 så är det första helgmorgonen på mycket länge som vi har fått vakna av oss själva i lägenheten under er. Skönt faktiskt. Oftast väcks vi av att det låter som att barnen ovanför leker häst eller nåt annat skoj. (När jag jobbar dag så får jag vakna av väckarklockan.) Det springs, hoppas och skuttas så det dunkar i hela lägenheten och mina snäcklampor i vardagsrummet skallrar. Detta får vi höra hela dagarna, när vi är hemma och om ni är hemma. Ibland är det lugnt. Jo, jag sover med öronproppar. Dessa tar tyvärr inte bort detta spring/dunkande i golvet. Så jag vet inte vad mer jag kan göra än att framföra en liten önskan till er. Är det möjligt tror ni att få barnen att syssla med lite lugnare aktiviteter på helgdagsmorgnarna? Att få vakna för egen maskin när man är ledig från jobb skulle vara underbart. Det hör numera inte till vanligheterna om man säger så.
Huset är så pass lyhört att vi hör när barnen gråter och skriker. Och då hör vi er föräldrar skrika ännu högre och vi hör vartenda ord...jag vill att ni ska veta det....(det här stycket ska inte med ...det är dunkandet som är det stora problemet...det dunkas mer än skriks )
.
Kommentarer
Postat av: Grodan
Dunkelidunk om 9 mån kommer nya skrik :)
Postat av: lepracia
Då flyttar jag...
Postat av: Gert Malmqvist
Här hörs inte katten ens när han dunkar i golvet.
Trackback