Påhopp
Upplevt av Ulla Passant, med. dr överläkarepsykogeriatriska kliniken,
Universitetssjukhuset i Lund. Berättat på konferensen i Stockholm igår...
En kvinna(Ulla) jobbade på ett demensboende och varje gång när
hon kom in på avdelningen så möttes hon av en gumma som sa:
-Vad ful du är!
Detta upprepades dag efter dag. "Vad ful du är!"
Sen kom en dag när kvinnan hade haft ett praktgräl
med maken på morgonen innan hon skulle till arbetet.
På väg till jobbet fick hon punktering på cykeln...
Gumman mötte henne som vanligt - "Vad ful du är!"
Vad gjorde kvinnan i det läget?
Hon fick nog! Hon lämnade avdelningen och styrde stegen mot chefens kontor. Hon gjorde klart för chefen att hon hade fått nog och att hon inte tänkte sätta sin fot ens för fem minuter på denna avdelning just den dagen. Kvinnan sa till sin chef: "DU går dit och jobbar idag!"
Ulla menar att man är inte mer än människa, man kan inte orka hur mycket som helst, man måste få visa känslor. Hon fick distans till den dagen och var sen tillbaka hos gumman med ett gott humör.
En hel utbildningdag med Ulla (bemötande och vård av demenssjukdomar - med betoning på beteendestörningar och psykiska problem) gav en hel del bekräftelse och en del nytt. Det gäller att hitta rätt kanaler för sin frustration, så att det inte går ut över de gamla och sjuka. Man kan tro att man klarar att hålla masken utan att visa vad man egentligen tycker och känner, det är mycket svårt, kroppen läcker. Det ångar ur öronen kan man säga.
Vi fick även nöjet att lyssna på Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström. Hon håll ett litet föredrag som lockade till många skratt. Vilken härlig kvinna. Övriga medverkande var Ewa Samulesson, äldreborgarråd i Stockholms stad och Hans-Ove Olsson, musiker från Stockholm. Hans-Ove avrundade utbildningsdagen med skön musik...
